Hur man får en flickvän i en dag

👨 Hur man får en pojkvän. ... Innan du går och lägg dig, tänk på vilken händelse i dag du är tacksam för. Ge inte upp förrän du kan tänka på minst en sak, och om det bara var ditt morgonkaffe. ... Hur man får en flickvän. En guide för att vinna hennes hjärta. Hur man får en pojkvän. Det var otroligt kul att sätta denna 'hur man får en flickvän' guide tillsammans. Jag hoppas att du får mycket värde av det och använder det för att få din flickvän av dina drömmar. Rom byggdes inte på en dag, så om du är seriös om att få en flickvän måste du få dina prioriteringar rätt eftersom din huvudsakliga oro borde ... Ta reda på hur man får en kille med en flickvän och gör sin nuvarande flickvän till flickvän med dessa enkla steg. Hur man får en kille med en flickvän . Läs de fem första stegen på hur man stjäl en kille innan du läser dessa nästa fem steg för att få en kille med en flickvän. Det är enkelt och enkelt. Hur får man en flickvän vid 13 Vid 13, behöver du inte så många friheter eller skyldigheter som äldre tonåringar och unga vuxna, så att få en flickvän i denna ålder kan vara en utmaning. När allt kommer omkring, kan du inte köra med sitt hus och hämta henne att gå ut till en film. En man måste känna sig attraktiva och önskade också - du är inte den enda. Ge honom en komplimang. Berätta för honom hur mycket du älskar något om honom, eller hur varmt han är till dig, hur mycket han tänder dig. En komplimang känns trevligt också, så ge honom det nöjet - varje dag. 13. Få honom att känna sig som en man 🥰 Hur man får en flickvän. ... Du borde vara den första och sista tanken på hennes dag. Hur du gör det är dock inte så lätt. Jag talar inte om strategisering eftersom detta inte är en kamp, men ändå, tänk på dina handlingar. Var någon hon respekterar, inte den pooch som svarar direkt när du kallar hans namn. ...

[Seriös] På riktigt, vad kan man göra? Börjar bli bekymrad.

2019.11.10 18:40 Nacke [Seriös] På riktigt, vad kan man göra? Börjar bli bekymrad.

Jag börjar bli väldigt bekymrad. Varje dag läser man om bombdåd och skjutningar och diverse övergrepp. För inte så länge sen var det pappan som med sin dotter vid sin sida blev överfallen av ett ungdomsgäng vid en majbrasa. Här om natten var det en ung kvinna vid en busshållplats som blev brutalt misshandlad och nu ligger hon potentiellt inför döden. Förövaren snodde inte ens något. Det var ren och skär misshandel, inget annat.
Jag har syskon som precis börjat flytta hemifrån och en flickvän jag älskar så otroligt mycket. Jag vill inte att något ska hända dem men otryggheten ökar och jag känner mig så extremt maktlös inför detta. Ingenting får hända dem, och mitt hjärta går ut för alla offer som drabbats.
Inget tyder på att det kommer bli bättre och jag har noll förtroende för våra politiker och regeringen. Allt dom gör är att gnälla om fritidsgårdar och hårdare tag men inget händer. Vi har dessutom inte möjlighet att skydda oss själva i detta landet eftersom vårat system bygger på ett våldskapital som löser den biten, men som uppenbarligen i dagsläget inte räcker till.
Hur hanterar ni detta? Tänk om nästa överfall är på någon ni älskar? Tänk om det som inte får hända faktiskt händer? Hur resonerar ni kring detta? Börjar ni också bli oroliga eller hur gör ni? Vi kommer inte i denna tråd kunna lösa alla problem Sverige står inför. Jag hoppades bara på att kunna ventilera hur jag känner och höra lite vad ni tänker.
Tack för att du läste.
edit: Tänker tillägga att jag personligen inte är minsta orolig för att vara ute om nätterna osv. Jag känner mig personligen ganska trygg. Det jag nojjar lite över är att något ska hända min flickvän eller någon annan jag bryr mig mycket om när jag inte är där. Men tänker att det inte hjälper att nojja över vad man inte kan rå över.
submitted by Nacke to sweden [link] [comments]


2019.10.19 03:12 Heikendahl Hur ska man få tag på ett svenskt personnummer som en Sydamerikan som studerar i Sverige?

Hej! först och främst, ledsen för titeln, visste ej hur jag skulle formera den riktigt. Också en lång text så ursäktar för det. Men nu till saken!
Så min flickvän är uppväxt i Sydamerika och har vart lite världen över för att studera men har nu landat i Sverige för cirka två månader sedan, och har sedan september börjar sin första termin på högskolan. Hon läser en treårsutbilding.
Hon har även ett polskt pass vilket gör att hon kan studera gratis här istället för att betala högskolans kostnader på över 100.000 kr per år. Men detta sätter henne i en liten prikär situation. Hon kommer då in i landet utan visa och har sina första 90 dagar som hon får stanna som vilken annan nisse får. Men hon måste få tag på ett personnummer för att få stanna längre. Hon har skolintyg men har problem med sjukförsäkringen vilket är ett måste. Så det finns en europeisk sjukförsäkring som hade funkat men hon har inte tillgång till den då hon faktiskt inte bott eller känner någon i Polen. Därav måste hon skaffa en privat försäkring som täcker minst 10 mjkr och en jädrans massa trams. Hon har nu ansökt med en försäkring som täcker upp till 80 mjkr och allting man kan tänka sig, t.om. kinesisk herbal medicin.
Men Skatteverket som har han om detta säger i sina beskrivningar att försäkringen måste täcka fertillitetsinbegrepp och skönhetsbehandlingar. Och då tänker jag så här, inte ens vi svenskar har detta och hur i tusan hittar man en försäkring som täcker ifall man vill spruta in Botox i läpparna? Hur kan ha ett sådan krav av någon som vill komma hit och studera?
Man pratar med Skatteverket om och om igen och alla säger olika, ingen har koll och tjejen håller på att flyga i taket då hon är bombsäker att hon kommer få problem med staten ifall om hon vill lämna landet och åka hem under sommarlovet tex.
Ledsen för detta långa inlägget men är det någon här som har en aning om hur saker och ting fungerar? Jag är mycket villig att svara på relevanta frågor men tror jag fick med det viktigaste iaf. Om du läst hit, tack så mycket och ha en bra dag!
submitted by Heikendahl to sweden [link] [comments]


2016.11.18 12:57 bacon_worship Angående ångerrätt av mobillån

Hej Sweddit! Behöver lite hjälp med frågor angående mobillån
För att göra en lång historia kort: Min flickväns lillebror spelar massor med datorspel, älskar att köpa skins i overwatch och så. Han har nu kommit över mitt bankID (vet inte hur) med inloggningsuppgifter och har tagit ut ett lån i mitt namn och godkänt det via min mobil.
Lånet var på 500kr och det var hos Ferratum bank, ett snabblån via mobil som godkänts via mobil och bankID. När jag nu hör av mig till dom så går returrätten ut på lånet ut den 21/11 och jag har alltså utnyttjat returrätten på lånet inom den 14 dagar man har rätt till, däremot så säger han på banken att betalningen måste bokföras (skickas in) till dom senast den 21/11. Till saken hör att jag precis har köpt en ny bil samt resa till jul med flickvän som julklapp och har inga pengar att röra mig med till den 25 då jag får min lön.
När jag kollar runt angående lånet så står det att man har 30 dagar på sig att betala tillbaka ett lån från den dagen man ångrat sig, och inte från den dagen man tog lånet. Annars får man betala extra ränta för lånet och en massa annat, vilket är det jag vill slippa.
http://snabblan24.nu/angerratt-smslan/
Du har 30 dagar på dig att betala tillbaka på ditt lån från den stund du ångrade dig, inte från den dag du tog lånet.
https://www.mobillan.se/villkor
Låntagaren ska vid utövandet av ångerrätten senast inom 30 kalenderdagar efter att Låntagaren lämnade eller sände meddelande om att avtalet frånträds betala tillbaks lånebeloppet.
Stämmer detta? Ljuger killen hos Ferratum angående att jag måste skicka tillbaka pengarna före den 21/11? vilket inte skulle förvåna mig, mobillånsbanker är vider. Eller kan jag vänta tills lönen kommer och skicka tillbaka den då? Enligt länken ovan så har jag 30 dagar från att jag ångrat mig,vilket är idag då jag såg transaktionen, och sa upp det eller stämmer det Ferratum säger? Någon som kan klargöra, alla hemsidor jag hittar säger annorlunda mot för vad han säger.
Normalt sett hade jag inte haft några problem med att betala tillbaka direkt men det har farit många tusenlappar i veckan och detta var en oförutsedd utgift. Min flickvän pluggar och är pank och jag/vi har ingen att låna av just nu.
All hjälp uppskattas angående ärendet!
submitted by bacon_worship to sweden [link] [comments]


2016.08.18 05:38 Morfinisnice Blev misshandlad igår (del 2)

Nja, det var ju inte igår. Läs första tråden för kontext.
Tjena allihopa! Vill tacka för all stöd i förra inlägget. Är sömnlös på sjukhuset och tänkte jag skulle uppdatera er. Obligatorisk ursäkt för shitty grammatik.
Vill börja med att tydliggöra lite smågrejer:
Först vill jag bara gå snabbt igenom måndagskvällens händelser. Efter att vi blev spöade ringde jag min flickvän som satt på en bar lika vid. Hon kom springande efter en minut och ringde därefter ambulans. 112-personen kopplade av någon anledning till polisen, men där var det telefonkö..... Jag kröp omkring på marken, spottade massiva mängder blod och letade desperat efter den försvunna tanden - hon ringde taxi istället. Hade inte speciellt ont dock, antagligen pga. allt adrenalin. Efter en minut dykade det upp två hälsopersonal med varsin segway(!!). Det är det roligaste jag har sett och fick mig att överväga hur hårda slagen/sparken mot huvudet egentligen hade varit. Dem undersökte mig snabbt och konkluderade att jag borde åka till akuten (no shit). Det kom alltså aldrig någon polis till gärningsplatsen.
Först och främst var ju detta en stor jävla överreaktion. Vem fan reagerar så av et lätt knack på fönstret från en person du höll på att köra ner med din bil? Jag minns en av de sa något ala ”varför slår du bilen?”.. Men för fan gissa då, fetthjärna.
Tjejen försökte också prata med vittnen för att få deras namn, som de vägrade ge oss. ”Vi har inget att berätta”. Näha... Detta var tjejer som åkte tillsammans med dem som var rullstolsburna. Blev rätt besviken, de kunde ha varit till hjälp. Fattar om de var skrämda efter vad dom precis hade sett och man tänker inte alltid rationellt i sådana situationer; jag krabbade trots allt runt på marken och letade efter en jävla tand). Fick vatten av dem, det var ju schysst. De berättade att gärningsmännen hade tagit bort sin registreringsskylt(!) som antagligen var fästat med kardborrband, så tyvärr är det nog varken första eller sista gång detta händer.
Taxin kom efter några minuter, men han var till början skeptisk till att ta med oss på grund av allt blod. Han ändrade sig snabbt efter en dos flickvän-rage. På akuten fick jag berätta snabbt vad som hade hänt och sen vänta 5-10 minuter för jag blev tagit hand om. Efter en snabb medical check kom polisen och frågade ut mig, och vi anmälde shitkidsen där. Trevliga poliser som tog sig tid till oss även om de egentligen var där på et annat ärende.
Sen fick jag et lite rum och morfin medans jag väntade på läkaren. Hon fick dröja rätt länge då ”hela staden brinner” (både bokstavligt och figurativt, enligt polis och sjukhuspersonal). Jävla Malmöfestivalen.
Därefter blev jag körd på rullsäng till röntgen av en äldre man som var otroligt trevlig, men sjukt klantig. Han kraschade i väggar och och dörrar medans jag låg där och tyckte synd om mig själv. Efter röntgen konkluderats det att jag hade brutit underkäken på två ställen och förlorat en tand. Detta kunde dem dock inte göra något med i Malmö, då Lund tydeligvis har alla käkkirurger. Efter detta blev jag flyttad till et annat rum och fick ännu mer morfin <3. Delat rum, så tjejen fick åka hem.
Över natten blåste min käke upp som en jävla ballong. Skrattade halvt ihjäl mig i spegeln (morfin hittar det positiva i alla situationer). Hade länkat bilder om det inte hade avslöjat min identitet. Svullenheten är inte helt borta än, så om du är Malmöit och ser en real-life Quagmire på staden så holla.
Klockan 14 dagen efter blev jag transporterad till Lund. Där fick jag besked om hur operationen skulle gå till (titanplattor och tillfällig tandställning) och att jag antagligen skulle bli opererad den kvällen (tisdag). Dock hände inte detta, så jag fick spendera ännu en natt operationlös. I Lund är inte sjuksköterskorna lika generösa med morfin, så det var en mycket smärtsam natt. Fick dela rum med en 80-90 år gammal paranoid man som kom bakom min skiljevägg flera gånger då han trodde jag hade stulit hans smärtstillande (vilket inte hade varit helt orimligt då jag hade riktigt jävla ont) och hans mat. Hade inte alls tålamod till detta så skickade min representant (flickvännen) till att kräva att byta rum, vilket jag fick. Hoppade på operation på onsdagsmorgonen, men fick faktiskt vänta helt till kl. 14. Operationen tog ungefär 4-5 timmar och gick bra. Vaknade från narkos vid 19 och anklagade sjuksköterskorna för frihetsberövande. Har hört man kan bli konstig och arg efter narkos, men vafan.
Får äntligen dricka igen så har sänkt en hel del Cola och Ramlösa. Nu har jag fått eget rom med TV och sitter med en snygg kylmaska runt ansiktet som har gjort att svullnaden har gått ner betydligt. Snart får jag äta soppa. Gått ner ca. 2 kg.
Kontaktade försäkringen igår och fick goda nyheter. Kommer få en ganska fin summa om det räknas som ”grov misshandel” – vilket iallafall jag tycker det gjorde (jag kanske inte är helt opartisk?), ska höra med polisen till veckan. Tyvärr tror jag aldrig dessa skithuvuden kommer bli tagna. Inte för detta iallafall.. Det enda vi har är de tre första bokstäverna på registreringsnumret (ett av vittnen såg det innan de drog av skylten) och möjligtvis färg på bilen (lite oenighet blant mig och .
Min kompis mår mycket bättre och ska tillbaka på jobb redan imorgon. Så jävla glad han var med mig, skrämmande att tänka på vad som kunde hänt utan honom.
Så vad har jag lärt av detta?
Tack igen för all stöd! Ge mig gärna era favoritrecept på soppor och annat ätbart.
Igen, ursäkta språket osv. Grammatik-feedback är alltid uppskattad.
Fred, kärlek och fuck Malmöfestivalen.
EDIT: Part 3 coming at you!
submitted by Morfinisnice to sweden [link] [comments]


2016.06.05 14:37 yoshi0p Hur ska man gå till väga för att hitta jobb i Frankrike? (Eller kanske i EU generellt)

Hej allihopa! Ny på Sweddit så om de här är för koncentrerat för en annan svensk sida som behandlar liknande frågor så skulle jag hemskt gärna vilja veta vad dem heter så jag kan vända mig dit istället.
Jag letar efter praktikplats i norra Frankrike då min flickvän som är därifrån flyttade hit för mig och nu har jag tagit min examen och det är dags för mig att göra desamma (känns som ett förträffligt alternativ för att lära sig språket så man slipper sitta tyst på franska familjemiddagarna).
Mina önskemål är Nordöstra Frankrike absolut helst i Strasbourg eller i Paris. Det behöver inte vara ett superkrävande jobb som betalar ut massor med pengar utan så länge jag får husrum och matpengar så är jag nöjd. Jag har kikat runt lite på AISEC samt olika internshipssidor såsom " Goabroad.com" och portalen från högskolan med massvis av Interships (Inget i just mitt önskeområde dessvärre).
Jag har alltid varit i tron att hitta internships eller jobb i utlandet skulle vara enkelt eftersom så många som vill göra det, gör det relativt enkelt. Som en delfråga undrar jag om ni på Sweddit vet hur man tar sig väga för att lättast hitta sådana här möjligheter utanför Sverige.
Tack på förhand och som sagt, om det här är fel forum så ber jag om ursäkt.
Tl;dr - Jag letar efter Interships/Praktik/Jobb i Nordöstra Frankrike, vart ska jag vända mig?
submitted by yoshi0p to sweden [link] [comments]


2016.02.26 01:03 smurfensmurfen Polisspåret, detaljerat

Palmemordet - polisspåret.
Inledningskommentar av översättaren
Om någon undrar varför den här historien inte har publicerats i Svensk press vill jag göra följande anmärkningar:
  1. Den tidning som publicerar den här historien kommer aldrig mer att kunna "samarbeta" med polisen, d.v.s få informationer om brott och kriminella, och kommer inte att ha någonting att skriva om, vilket betyder konkurs.
  2. Hela begreppet med "fri och granskande press i Sverige" är slut i och med att en Tysk tidning publicerade det först En svensk tidning kommer genom publicering av den här historien att erkänna sin egen inkompetens.
Den skildringen av Palmemordet som du nu kommer att läsa kommer aldrig att finnas i skolböckerna. Så behåll den här texten, och försök förklara för dina barn varför Olof Palmes mördare aldrig hittades.
Vem mördade Olof Palme?
Sedan exakt nio år väntar Sverige på att deras ministerpresidents mördare hittas. Många indicier talar för en överraskande teori: Palme blev offer för en högerradikal grupp. Snart blir det straffrihet för alla medhjälpare till mordet. Blir fallet någonsin uppklarat?
Polisen på spåret
Mördaren är fortfarande på fri fot. Men hans brott blir aldrig glömt. Många av de som kort stannar till framför färgaffären Dekorima på Sveavägen kan inte hålla tårarna tillbaka. Gatan som korsar här har sedan länge sitt namn efter den man som på denna plats kvällen den 28:e februari 1986 blev skjuten till döds i ryggen: Olof Palmes gata. Mordet har aldrig lämnat Sverige i ro, för Olof Palme var en mycket speciell man. I femton år var han svensk ministerpresident och chef för Socialdemokratiska Arbetarepartiet. En statsman och radikal vänsterpolitiker samtidigt, med slipat ofta skadande intellekt, trots detta även en populär landsfader. Han gick altid emot Förenta Staterna för han höll Vietnamkriget för ett brott. Hemma bygde han ut Socialstaten, och kämpade för den praktiserade jämställdheten mellan människorna i "folkhemmet".
När Olof Palme föll för mördarens hand kände sig svenskarna själva och deras idyll på utkanten av Europa träffade. De har aldrig accepterat att mordet på Olof Palme inte har klarats upp. Under de senaste åren har en handfull journalister samlat en mängd indicier för en egen mordteori. I oräknerliga radioprogram och tidningsartiklar har de förkunnat sina teorier, som baseras på vittnesutsagor, undersökningsprotokoll och spekulationer. Deras version erbjuder en lösning på gåtan. En tänkbar lösning. Bevisad är den inte.
"Det finns statskrafter som inte vill att mordet på Olof Palme klaras upp" kom Harry Schein att säga senare. Och han hade rätt. Schein var länge chef för Sveriges Television, och hörde till den närmaste vänskapskretsen runt ministerpresident Olof Palme. På fredagen den 28:e februari 1986 spelade han i en av Stockhoms tennishallar en match med denne vän. Det var Olof Palmes sista dag i livet.
Ministerpresident Palme, i Sverige kallar man honom Statsminister, avslutar omkring klockan halv elva sin sportiga förmiddag. Efteråt åker han med två livvakter till en herrmodeaffär. Livvakterna är sura, Olof Palme vill returnera en kostym som han utan deras vetskap köpt några dagar tidigare. Statsministern har alltså ännu en gång gjort en shoppingrunda - till fots, helt ensam, utan säkerhetspersonal. Det är typiskt för Olof Palme, livvakter finner han störande.
Olof Palme skickar iväg sina livvakter omkring klockan elva. En normal arbetsdag följer.
Vid arbetsdagens slut - omkring 17.30 - går den svenska ministerpresidenten som så ofta till forts den cirka kilometerlånga sträckan genom Gamla Stan till sin våning ensam. Väl hemma kommer han att ringa sin son Mårten och hans flickvän. De förbereder ett gemensamt biobesök. Olof och hans fru Lisbet lämnar lägenheten omkring 20.35 och börjar gå till den närbelägna tunnelbanestationen Gamla Stan. Fem minuter senare köper statsminstern en tunnelbanebiljett och åker tre stationer i en fullsatt tunnelbanevagn till biografen Grand på Sveavägen. Framemot 20.50 står en statsminister i en kö vid biokassan för att köpa biljetter till filmen "Bröderna Mozart".
Filmen är slut klockan 23.04. De båda paren Palme tar avsked från varandra och omkring 23.17 börjar Olof och Lisbet gå hemåt till fots. De korsar Sveavägen, eftersom Lisbet vill titta i butiken "Saris" skyltfönster. Klockan är 23.21. Några skyltfönster bort, vid färgaffären Dekorima i hörnet Tunnelgatan (numera Olof Palmes gata), väntar sedan två till tre minuter en man. När paret Palme passerat honom närmar han sig statsminstern bakifrån och skjuter honom med ett grovkalibrigt vapen två gånger i ryggen. Olof Palme dör på stället.
Mördaren flyr de 89 stegen upp till Malmskillnadsgatan och nu börjar den största spaningskatastrofen i svensk historia. Inga broar eller flyktvägar spärras. Rikslarmet går först klockan 2.05, nästan tre timmar efter mordet. Då söks av obegripliga grunder en mördarduo från Kroatiska Ustascha, även fast alla vittnesmålen säger att en ensam skandinaviskt utseende man har skjutit. Ur poliscentralen kommer mycket färre anvisningar är vanligt, allting löper okoordinerat.
Arne Irvell, chefen för Stockholms mordkommision, skall larmas direkt. Han hör talas om mordet först vid frukosten, över radion. Tvärt emot alla föreskrifter leds sökningarna av en man som kommer att spela en central roll i mordet på Olof Palme: Hans Holmér.
Socialdemokraten Holmér är Stockholms polischef. När han den 1:e Mars 1989 egenmäktigt tar kontroll över spaningsgruppen finns det bara spridda protester. Förvaltningsspecialisten Holmér saknar erfarenhet av praktiskt polisarbete. Han kom att sätta falska brottslingsbeskrivningar i omlopp. Tolv dagar efter mordet arresterade han Viktor Gunnarsson, som senare friges, eftersom han hade ett alibi som Holmér medvetet inte kontrollerade. Den följande konflikten kostar inte Holmér, som uppenbart och tydligt stöds av Justitiedepartementet, hans jobb utan Holmérs kritiker, riksåklagaren K.G. Svensson.
Holmér kommer senare att hårdnackat söka efter mördaren bland svenska kurder. Under detta sökande begår han massiva civilrättsliga brott som slutligen gör det omöjligt att ha kvar honom på denna post. Regeringen sätter in en ny spaningsledare. Denne låter i slutet av 1988 arrestera Christer Petterson som ensam mördare. Han blir i första instans dömd, eftersom Lisbet Palme i en grovt manipulerad konfrontation [gegenüberdarstellung] identifierat honom som hennes mans mördare. Vid överklagande av domen blir Petterson frikänd.
Tre spektakulära falska spår som spaningsgruppen i fallet Palme följt. Det fanns också en mängd andra spekulationer, alla utan substans. Bara ett ytterligare spår finns det som är mer än ett hjärnspöke. Ett spår som är stött av flera vittnen, talrika observationer, och en imponerande mängd indicier. Detta spår har förvisso inte följs av polisen utan av en handfull engagerade journalister, framför allt Lars Borgnäs och Sven Anér. De har under många år av detaljarbete funnit lögner från åklagarsidan, sökt igenom hemliga akter och spårat upp och frågat viktiga vittnen.
Då framträder följande bild:
Stockholm, 28:e februari 1986, tunnelbanestationen Gamla Stan. Klockan är 20.35. Inga stiger ur en tunnelbanevagn. Hon noterar en man som har en antenn utstickande ur jackan. Strax före utgågen vänder hon sig nyfiket om och ser hur mannen talar i en walkie-talkie. Fyra minuter senare kommer Olof Palme att köpa en tunnelbanebiljett på denna station.
20.37 I en trappuppgång hundra meter från tunnelbaneingången ser Inga ännu en man som talar i en walkie-talkie. Tjugo meter bort går Olof och Lisbet Palme i riktning mot tunnelbanestationen.
20.38 Helena noterar i denna tunnelbanestation två män som verkar bevaka någon.
20.39 Per träffar paret Palme i tunnelbaneingången. Trettio meter bakom dom går en man med mörk hudfärg. Per menar att mannen förföljde paret Palme.
20.43 Tunnelbanan kommer in på stationen. Leila står i samma vagn som paret Palme stiger in i. Hon märker hur en man i sista ögonblicket hoppar in i vagnen och håller uppsikt över Olof Palme. Han har mörk hudfärg. Tågföraren är samtidigt konduktör. Han stiger vid varje station ut och övervakar på- och avstigning. I och med detta ser han hur två män följer efter Olof Palme in i vagnen.
20.47 Tunnelbanestationen Rådmansgatan. Paret Palme stiger av. Tågföraren märker att samma två män stiger av och följer paret.
20.50 Olof Palme stiger in i biografen Grand. Förbipasserande berättar senare att det har observerat en man med en walkie-talkie i gatuhörnet. Klockan är nu 21.10. Precis mellan Biografen och senare mordplats blir en man med en walkie-talkie sedd.
22.10 I omedelbar närhet av blivande mordplats står ännu en man med en walkie-talkie.
23.00 Mozart-Filmen närmar sig sitt slut. Ungefär niohundra meter från biografen ser Annika och Lena hur en polisbil jagar ikapp en linjebuss. Ur polisbilen stiger en civilklädd man in i bussen. Annika och Lena är lite fundersamma.
23.05 Filmen är nu slut. Femtio meter från Biografen Grands framsida ser Majbritt och Märta tre springande män. De springer parallellt med Palmes hemväg.
23.10 Biografen börjar tömmas. Trehundra meter öst om biografen sitter Eva och tittar ut genom sitt fönster. Hon observerar sedan drygt tjugo minuter två män som står och pratar - bredvid en bil med motorn igång - i walkie-talkies. När en polisbil åker förbi är de plötsligt borta. Vid samma tidpunkt parkerar trehundra meter väster om biografen polisbil 1520 på trottoaren. Ingrid frågar sig varför det i denna bil inte, som vanligt är, sitter två poliser utan bara en. Han använder inte polisradion, utan talar i en walkie-talkie. Efter orden -"jaha, där borta" åker bilen plötsligt därifrån.
23.12 Tommy ser på Tranebergsbron hur flera polisbilar åker efter varandra i riktning biografen Grand. Trots att en sådan koncentration av polisbilar sällan förekommer i Stockholm vet poliscentralen ingenting om detta.
23.15 Olof Palme är redan på Sveavägen. Kristian ser från korsningen David Bagares Gata och Regeringsgatan, ungefär 400 meter öster om biografen, hur två män tittar i ett tomt skyltfönster. Samtidigt talar båda i walkie-talkies.
23.16 Hörnet Sveavägen och Tunnelgatan. Fem minuter innan mordet. Några meter från mordplatsen ser en taxiförare en man med en walkie-talkie.
23.17 En flanör, vi kallar honom Jerker, och hans flickvän går Adolf Fredriks Kyrkogata i riktning mot Sveavägen. Femtio meter från den plats där Olof Palme kommer att avlida inom några ögonblick ser Jerker ännu en man med en walkie-talkie. När Jerker passerar honom vänder han sig om och ser honom rakt i ansiktet. Jerker känner igen den här manen. Han är helt säker, att han har sett Alfred förut. Alfred är - polis.
23.21 Reine och Sigge åker i en bil i riktning mot mordplatsen. När dom är knappt etthundra meter bort från platsen hör dom två skott. En vit Volvo kör upp och blockerar dem.
23.22 Leif står med sin bil vid rödljuset i korsningen Sveavägen och Tunnelgatan. Han blir plötsligt vittne till de dödliga skotten. Han försöker ögonblickligen alarmera polisen på sin mobiltelefon. Samtalet blir hos mobiltelefonbolaget registrerat, men ingen svarar i poliscentralen. Polisen i den svenska huvudstaden kan inte larmas. Det är först 23.26 möjligt.
23.23 Mördaren har flytt uppför trapporna till Malmskillnadsgatan. Där springer han förbi Anna, som noterar att han försöker stoppa ned någonting i en sorts handväska. Han verkar ha problem med blixtlåset.
Det är fortfarande 23.23. Lars, ytterligare ett vittne till mordet, förföljer mördaren. Vid David Bagares Gata, 150 meter östligt från mordplatsen, förlorar han spåret. Gatan är tom på människor. Bara polisbil 1520 kör förbi långsamt och utan blåljus.
23.24 I närheten av mordplatsen blir ytterligare tre män med walkie-talkies sedda av tre olika vittnen.
Fortfarande 23.24. Fem minuter innan mordlarmet går ut över polisradio hör en pressfotograf över sin specialmottagare ett walkie-talkie-samtal: "Hallå ni däruppe..hur ser det ut.." - "Bra, men det är förbannat kallt" - "Statsministern är skjuten" Den sista satsen lät mer glad än bestörtad, lät som om saken var klar.
23.25. Fyra minuter efter skotten. Femhundra meter öster om mordplatsen kommer 43-ans buss in på Eriksbergsgatans hållplats. Två män vill stiga på. De verkar upphetsade. En av dem stiger på, den andra stelnar till i bussdörren och tvekar. Sedan tittar han upp i taket, noterar vagnnumret, och stiger sedan ur. I handen har han en gråblå plastväska i A4-format med blixtlås. En sådan plastväska har Anna sett hos den flyende mördaren två minuter tidigare. I sådana plastväskor bär Stockholms civilpoliser i tjänsten sina skjutvapen. Detta förhållande noterar inte bara busschauffören utan också en bussresenär, TV-producenten Lars Kranz.
Fyra dagar senare sitter Lars Kranz i rätten som processövervakare. Där ser han en man som han på grund av hans ovanliga kindparti känner igen direkt. Det är mannen med plastväskan han såg på 43-ans buss. Han tar reda på mannens namn. Det är Alfred. Samma Alfred som Jerker såg strax innan mordet, en av walkie-talkie-männen. Men det finns ochså ett tredje vittne som bekräftar Alfreds närvaro vid mordplatsen, nämligen busschauffören på 43-an. Han identifierade senare även den andre mannen som steg in i 43-an, hans namn är Gunnar.
Gunnar och Alfred är poliser i polisdistriktet Norrmalm. Där ligger mordplatsen, och även biografen Grand. Gunnar och Alfred har under sin poliskarriär nästan alltid arbetat tillsammans. Under mindre än två år blev teamet 70 gången anmält för brutala metoder mot civilister, men väldigt sällan dömda. Alla misshandlingar de båda utförde blev inte anmälda, som den gången de förhörde en misstänkt droghandlare till döds i ett rum i tunnelbanestationen T-centralen. Ansvarig för dessa icke-anmälningar var förste riksåklagare Clas Zeime. Och just denna Zeime blev i Palme- mordutredningen efterföljare till åklagaren K.G Svensson, alltså den Svensson som kritiserade Holmérs spaningsmetoder.
Gunnar och Alfred var också medlemmar av den beryktade Baseball-ligan. Denna civila enhet grundades av Norrmalmspolisen 1982 för att begränsa gatu- och drogkriminalitet. Detta gjordes så brutalt att gruppen teoretiskt upplöstes ett år senare. Praktiskt arbetade poliserna i Baseball-ligan tillsammans ända fram till mordet av Olof Palme. Den högerorienterade Baseball-ligan sades hysa fanatiskt hat gentemot den vänsterorienterade Olof Palme. Baseball-ligans skapare var för övrigt ingen annan än Hans Holmér. TV-producenten Lars Kranz är sedan trettio år journalist och en utbildad kriminalreporter. Efter att i rätten ha känt igen Alfred som den man som steg på bussen, visste han vad han hade att göra. Han träffar spaningsledningens chef Hans Holmer samma kväll efter en presskonferens i radiohuset. Kranz berättar om sin observation och visar en tidningsbild av Alfred. Då detta resulterar i att en av Holmers livvakter frågar vem det är, ställer sig Holmer upp med orden "En kollega" och försvinner snabbt. Hans Holmérs livgarde består delvis av medlemmar ur Baseball-ligan.
Samtalet med Holmer har dock följder: nu övertar den tidigare av Holmér ledda säkerhetstjänsten Säpo alla undersökningar som handlar om misstänkt beteende av poliser under mordnatten. Krantz beordras att komma till Säpo för förhör. Med falska vittnesutsagor, bland annat från hans dotter, försöker Säpo få honom att erkänna att han inte har gjort sina betraktningar den 28:e utan den 24:e Februari. Ett samtal med hans dotter ger honom klarhet: Säpo har försökt att föra honom bakom ljuset [ihn reinzulegen]. Han blir senare konfronterad med såväl en manlig som en kvinnlig busschaufför som båda säger att han har åkt med en helt annan buss än den han själv uppgett.
Den riktiga busschauffören måste Kranz leta reda på själv. Den 2:a maj finner han honom. Busschauffören bekräftar Alfreds märkvärdiga beteende. Även Baseball-ligapolisen Gunnar har busschauffören känt igen. Utan förbindelse med Lars Kranz hade busschauffören direkt efter mordet vänt sig till spaningsgruppen med sina iakttagelser. Säpo satte sig i förbindelse med honom direkt. Av detta kan vi notera att polisspåret blir taget med största allvar, även om det sker bakom stängda dörrar.
Varför dessa mystiska spaningsmetoder? Säpo känner redan till den riktiga busschauffören, presenterar för Kranz dock två andra. Varken Gunnar eller Alfred har till dags dato konfronterats med busschauffören eller Lars Kranz.
Säpo försöker istället spela ut vittnena mot varandra. Båda blir massivt skrämda. Man förföljer dem och avlyssnar deras telefon. Busschauffören blir öppet hotad. Gunnar och Alfred stiger flera gånger in i hans buss för att kontrollera hans reaktion. Säpo varnar honom, och undrar om han inte vet hur sällan det händer att poliser får en fällande dom i Sverige, och när han står i rätten, tryckt mot väggen av skickliga frågor från advokater, och Gunnar och Alfred blir frigivna, om det då är klart för honom vad som skulle kunna hända honom och hans familj. Slutligen tystnar busschauffören, som inte vill ha någonting mer med saken att göra. Också Kranz känner sig på grund av psykoterrorn som ett offer. Busschauffören och Lars Kranz blir förhörda, inte Alfred och Gunnar. Polisspåret får inte finnas.
Igen och igen syns Säpo-anställda på grund av sina extremt högerradikala yttringar. Inte bara ett fåtal Säpo-anhöriga har känt eller noterat ett utpräglat Palmehat. Säpo-agenten Melker Berntler ger till sin tidigare chef Holmér en lista med namn på kollegor som hade önskat sig att Olof Palme mördas. Säpo har femton revolvrar med Kaliber 357 Magnum, av samma typ som Olof Palme mördades med.
Även Norrmalms polisdistrikt är känt som högerinriktat centrum inom Stockholmspolisen. Den beryktade Baseball-ligan hade sitt hem här. Mycket omtyckt var hos vissa Norrmalmspoliser de så kallade kamratträffarna. På programmet stod högerextremistisk litteratur och texter, tysk marschmusik samt Hitlerhälsning.
En dag efter mordet på Olof Palme firade Norrmalmspolisen en fest. Under denna fest utbringade avdelningens ledare Knut en skål tillägnad mordet på Olof Palme. Nästa alla höjde instämmande sitt glas. Även Torsten är Norrmalmspolis. Liksom Alfred och Gunnar var han medlem i Baseball-ligan. Han är öppet fascistisk. På sin ytterrock har han en svensk flagga med ett hakkors broderat. Mordnatten hade han en koordinerande uppgift i innenministriet.
Norrmalmspoliskvinnan Laura arbetade på mordnatten extra i en ambulans. Hon kallas till mordplatsen men svarar dock inte. I hennes ställe tar en händelsevis passerande ambulans upp den nedskjutna Palme.
Ytterligare en Norrmalmspolis är Henrik, även han ex-Baseball-ligist. Han har fotografier där han poserar framför judiska gravar med Hitlerhälsning. Henrik är medlem i högerradikala kulturföreningen Suecia Avantus Gardiae, som också producerar radioprogram i Stockholms Öppna Kanal. Samma dag som mordet görs en lyssnarfråga; en svensk statsman skall bli mördad, och lyssnarna skall gissa vem. Åtta timmar senare är Olof Palme död.
Mordnatten har Henrik, gentemot läkares anvisningar kort efter en blindtarmsoperation lämnat sjukhuset på eget bevåg. Henrik har tillgång till en våning i korsningen Regeringsgatan och David Bagares Gata. Precis där förföljaren Lars förlorade Olof Palmes Mördare ur blicken.
I denna lägenheten bor Egon. Vapenhandlaren och majoren A. D. Egon poserar även han på Henriks Hitlerhälsningsfotografier. Sex veckor innan mordet blir han säkerhetschef för radiotrafik i Storstockholm och kontrollerar därmed även all walkie-talkie-kommunikation. Säkerhetsklassning för denna höga förvaltningspost gör Säpo, positivt. En vecka efter mordet låter Egon sjukskriva sig, och säger upp sig en vecka senare. Hans efterföljare blir Henrik, som även han klassas som ytterst pålitlig av Säpo. Norrmalmspolisen Sigfrid hörde likväl till Baseball-ligan. Mordnatten körde han polisbil 1520. Enligt insatsplanen hade hans mannar egentligen ingen tjänst den natten. Men polisofficeren Paul, som hör till Södermalmspolisen, bytte för denna kväll till Norrmalmsdistriktet. Hans förare Sigfrid ansöker först samma kväll att få köra, och kommer sålunda att ha 21 timmars obruten tjänst.
Bil 1520 är den bilen parkerad på trottoaren, i vilken Ingrid tio minuter före mordet ser en ensam polis tala i walkie-talkie. Två minuter efter mordet åker denna vagn 1520 långsamt och utan blåljus förbi vittnet Lars. Han har ögonkontakt med Sigfrid och Paul. Kort därefter ger Lars upp jakten och går tillbaka i riktning mot mordplatsen och träffar ännu en gång polisbil 1520. Denna gång stannar han polisbilen och frågar om de ochså jagar mördaren, vilket poliserna jakande besvarar.
Men när de verkligen jagar en mördare, varför har de då inte två minuter tidigare arresterat Lars? Han var den enda människan på gatan, kom springande i riktning från mordplatsen, och är därigenom högst misstänkt. Varför åker Sigfried och Paul till brottsplatsen i en riktning där en trappa gör en tillfart omöjlig? Varför gör de inte sin insats, som annars är fallet, över radio tilkänna, och varför leder de inte Lars uppgifter över flykt- riktningen vidare? Och framför allt: Hur är det möjligt att den här vagnen redan känner till skotten? Radiolarmet blir nämligt först fyra minuter senare, 22.39, utlöst.
För att förklara det mystiska uppträdandet av bil 1520 vill spaningsgruppen sätta radiolarmets tid sex minuter tidigare. De kommer att förutsätta att radiolarmet gick ut redan 23.23, även fast samtliga vittnen bekräftar 23.29 som tid för larmet. För att verifiera den tidigare larmtiden används poliscentralens datorutskrift, på vilken alla insatser finns registrerade. Men alla tidsangivelser från 23.23 till 23.30 är manuellt ändrade.
Senare skulle larmcentralens band med tidsangivelser tjäna som bevis för den tidigare larmtiden. Orginalbandet är visserligen förstört, men spaningsledningen lade fram en kopia. Men den här kopian hade ett fel; Televerket har två band för tidsangivelser: det tekniskt felfria bandet A, och ett tidsangivelseband B som har ett lätt bakgrundsbrus. Mordnatten löpte tidsbandet med bakgrundsbrus i Televerkets anläggning. Polisens bandkopia innehåller den brusfria tidsangivelsen.
Samma dag som denna förfalskning blev upptäckt av pressen dykte, som ett under, originalbandet upp. Det blev ögonblickligen hemligstämplat. Spaningsledningen insisterar fortfarande att radiolarmet gick ut 23.23. Skall därmed misstanken vara borta att det fanns poliser som kände till mordet även fast detta inte var möjligt?
Radiolarmet ger ytterligare en gåta: under flera minuter går det inte ut något radiolarm från poliscentralen även fast de känner till attentatet. När vittnet Leif klockan 23.22 försöker nå poliscentralen via mobiltelefon svarar ingen. En minut senare lyckas en taxicentral att komma fram till polisen. Polisen tar upp anmälan om skotten på Sveavägen, skickar dock ingen bil. Taxicentralen larmar även en ambulans över larmcentralen, som i sin tur ytterligare en gångklockan 23.25 informerar polisen. Hos polisen säger man sig inte känna till någonting om skotten, även fast man två minuter tidigare blev från larmade av Järfälla Taxi. En minut senare kommer äntligen vittnet Lars fram till polis-centralen, som nu får höra om attentatet för tredje gången. Trots detta trefaldiga larmande skickas inga bilar till mordplatsen. Ytterligare tre minuter passerar utan att någonting händer, sedan sätter Kasper ut det första Radiolarmet över skotten på Sveavägen.
Kasper jobbar bara den här kvällen i poliscentralen. Vanligtvis hör han till manskapet i piketbil 3230. Den vagnens insatsledare - Max - och besättningsmedlemmen Yngve är delägare i privata säkerhetsfirmor - tillsammans med Baseball-liga-poliser! Yngve är skjutlärare och hör till kretsen av högerextrema poliser.
Vid tidpunkten för attentatet befinner sig piketbil 3230 på Malmskillnadsgatan, bara 150 meter ifrån mordplatsen. Men här har den egentligen ingenting att göra. Enligt uppgift ville besättningsmedlemmen Yngve flytta sin felparkerade bil. Han bor bara 100 meter längre bort i hörnet Regeringsgatan och David Bagares Gata, tvärs över gatan från radiosäkerhetschef Egon, alltså samma gathörn där vittnet Kristian såg två män stå och stirra i det tomma skyltfönstret samt prata i walkie-talkies, och där förföljaren Lars förlorade spåret efter mördaren.
För att hitta en parkeringsplats för sin privatbil åker Yngve nu, bara några minuter före mordet, ytterligare ett varv runt kvarteret. Han åker därigenom parallellt med Olof Palmes hemväg. Ynge parkerar sin bil på David Bagares Gata och går tillbaka till piketbilen. Då går skotten. I samma ögonblick, när mördaren kommer springande på David Bagares Gata åker piketbussen därifrån. Förföljaren Lars förlorar mördaren ur siktet bakom en bil. Det är Yngves bil. Lars träffar sedan bil 1520, något senare kommer även besättningen från Yngves piketbuss. Ingen verkar här märka något misstänkt, utan beger sig samtliga till brottsplatsen. Bara en person stannar helt ensam kvar på David Bagares gata: Yngve - han blir stående vid sin privatbil.
Är han där verkligen ensam? Yngve har för övrigt flyttat sin bil från ett parkeringsförbud till ett annat. Den blir tre dagar senare bortsläpad.
En av walkie-talkie-männen vid det tomma skyltfönstret blir senare identifierad, även han en polis. När Olof Palme blir nedskjuten uppehåller sig i en omkrets av cirka 400 meter av mordplatsen minst trettio poliser, av vilka minst arton inte har någonting där att göra. Ingen av dom hade något uppdrag. Också Karl är i närheten avbrottsplatsen. Karl är en av poliserna i piketbilen som vittnet Eva ser långsamt åka förbi de två walkie-talkiemännen. Han genomför den första personkontrollen efter mordet. Han har en misstänkt som passar in på personbeskrivningen. Men: Vid denna tidpunkt har över huvud taget ingen personbeskrivning gjorts. Karl hade övertagit ett hyreskontrakt för en våning på Järnmalmsvägen i Traneberg. Strax efter mordet övertar Karls kollega Gunnar kontraktet. När i denna våning ett vattenrör brister måste hyresvärden skjuta ett skåp åt sidan. Då rullar plötsligt en SS-hjälm över hans fötter. I skåpet hittar han ochså dussintals hakkors-fanor, avancerad avlyssningsutrustning och några walkie-talkies. När rörmokaren vill fixa vattenskadorna kommer en fullbesatt piketbuss förbi. Även i Stockholm bryr sig sällan polisen om vattenskador, det är ett jobb för hantverkare. Poliserna frågar rasande vad det är som pågår.
Varför har Norrmalmspolisen ett sådant sällsynt intresse av denna våning? Deras färd till Traneberg registreras inte som insats, och Traneberg ligger utanför Norrmalmsdistriktet. Grannarna uppger att ingen bor i den lägenheten, och faktum är att Gunnar har två andra adresser. Nyckeln till denna våning hänger tillgänglig för alla på Norrmalmspolisen. Det finns en speciell telefonledning indragen, och läget lämpar sig utmärkt för walkie- talkie kommunikation ända in i Stockholms innerstad. I precis denna riktning kom de oregistrerade polisbilarna som Tommy såg några minuter innan mordet. En husundersökning genomförs inte. I motsats: spanarna ger Gunnar möjligheten att lugnt föra bort alla dessa mystiska saker ur lägenheten.Fantombilden
Alla hittills kända polisspår-vittnen har letats upp av journalister. Inte ett enda polisspår-vittne har presenterats av polisen själva. Spaningsgruppen hanterar vittnenas observationer på sällsamt vis. Förföljaren Lars blir på brottsplatsen indragen i en piketbuss. Hans iaktagelser blir inte vidarbefodrade. Ingrid som såg bil 1520 blir förhörd först efter det att hennes iakttagelser blir offentligt kända. Man försöker intala henne att hon har sett anställda i ett vaktbolag och inte poliser. Den från spanings- ledningen utpekade vaktbolagsanställde intygar dock att han inte har varit där. Majbritt och Märta kontaktar polisen omedelbart efter mordet. De blir ivägskickade med orden "blonda män söker vi inte", bara utlänningar är intressanta. Eva, som såg Karl, får höra från spaningsledningen att hon bara har sett tre fulla män. Leila sätter ihop en fantombild av mannen hon såg följa Palme i tunnelbanan. Denna fantombild blir ögonblickligen hemligstämplad. Pär upplever samma sak. Inga får bara se fotografier av utlänningar, även fast hon svär på att ha sett typiskt svenska män. Jerker, som kände igen Alfred, känner sig till och med hotad av polisen, likaså Lars Kranz och busschauffören.
Vissa vittnen till polis-spåret har ännu inte förhörts. Men flera år efter mordet blir nya vittnen kända. Först i november 1992 gav Katja och Pirjo sina fällande iakttagelser tillkänna.
Katja och Pirjo kommer från Finland. De bor i en nordlig förort till Stockholm. 1985 gick Katja regelmässigt till en Fitness-studio. Från denna minns hon en finsktalande man. Landsmannen heter Pertti. Han är känd i fitness-studion, går ofta dit, men Katja intresserade sig inte för honom.
På kvällen den 28:e februari kommer Katja och Pirjo samtidigt med Olof Palme ut ur en biograf, men en annan biograf cirka en kilometer bort, på Kungsgatan. Katja och Pirjo vill titta i fönstren på en möbelaffär på Sveavägen. Klockan är 23.18. Trehundra meter norr om dem går makarna Palme. 23.19 har Katja och Pirjo nått Sveavägen. Och nu märker de att de inte har någon klocka. För att inte missa sitt pendeltåg måste de fråga någon hur mycket klockan är.
Olof och Lisbet Palme kommer i motsatt riktning. Det är nu bara 200 meters avstånd mellan dem. 23.20 står paret Palme framför skyltfönstret till den Indiska butiken "Saris". Katja och Pirjo befinner sig 100 meter söder om dem. Framför färgaffären Dekorima ser de en man med sänkta armar. Katja går fram till den här manen för att fråga honom om klockan. Exakt i detta ögonblick märker hon att hon känner den här mannen, till och med med efternamn. Det är Perrti, finnen från fitness-studion. Alltså talar Katja med honom på finska direkt. Men Perrti svarar inte. Han tittar bara nervöst på Katja. Hon blir lite konfys, tar tag i Perttis jacka och frågar igen "varför vill du inte säga hur mycket klockan är?" I detta ögonblick kommer det en röst ur walkie-talkien. En walkie-talkie Pertti har gömd i sitt axelhölster. Rösten säger på finska "nu kommer dom", Pertti svarar på finska "jag har blivit igenkänd, vad skall jag göra?" Svaret, ännu en gång på finska "skit i det, gör vad du ska!"
Katja och Pirjo finner situationen obehaglig, eftersom de även har sett pistolen som Pertti har i sitt andra axelhölster. De vänder sig om och beger sig snabbt därifrån i riktning centralstationen. Kort därefter hör de två skott. Bara hundra meter bort från mordplatsen vänder de sig om. De kan inte se någonting. De hoppas att det bara var avgasknallarna från förbifarande amerikanska gatukryssare. Tidningarna gör nästa dag deras förhoppning till intet.
Katja och Pirjo är övertygade, de har frågat en statsministermördare efter klockan. Visserligen har de inte sett honom skjuta, men att det måste ha varit mannen vid färgaffären blir klart från vittnesmål av vittnet Morelius. Han såg vad som passerade från sin parkerade bil i hörnet Tunnelgatan / Sveavägen och märkte att mördaren under de sista minuterna före mordet inte rörde sig ur fläcken. Det måste alltså ha varit samma man som Katja och Pirjo frågade efter klockan.
Nu fruktar Katja för sitt liv, för Pertti har känt igen henne. Katja och Pirjo lovar varandra att inte berätta dessa iakttagelser för någon. Efter sju år berättar Pirjo sin historia i förtroende för en vän. Vännen berättar historien vidare för en journalist. Och journalisten går vidare till spaningsgruppen, som intresserar sig väldigt mycket för de båda finnarna. Spaningsgruppen arresterar inte Pertti, istället består deras första handling av en husundersökning hos Katja. Möjlig grund för detta: även Pertti är polis.
Katja och Pirjo är till dags dato minst åtta gånger förhörda. De är efter detta väldigt förskrämda. När andra - mindre viktiga vittnen - har fått se över hundra fotografier har man visat Katja och Pirjo sammanlagt tio. En konfrontation mellan Katja, Piro och Pertti har inte skett. Även andra vittnen till mordet har hittills inte konfronterats med Pertti. Händelsevis arbetar Pertti vid Rikskriminalen, alltså vid samma avdelning som hela spaningsgruppen tillhör.
Juni 1994 blev spaningsledaren Hans Ölvebro åtalad på grund av inaktivitet. Den ansvariga riksåklagaren har dock inte öppnat en process mot Ölvebro, eftersom han "hade förhört alla vittnen".
Hans Ölvebro stängde väldigt hårt ögonen för alla fakta som visade på ett deltagande av polisen i Palme-mordet. Vill han inte finna mördaren? Han säger om sina spaningsmål tydligt "vi är intresserade av alla tips. Vi arbetar opartiskt med en serie av tänkbara motiv. Det enda spår som jag vägrar att befatta mig med är polisspåret."
Pertti, Alfred, Gunnar, Siegfrid, Yngve och alla de andra glädjer det säkert.
Efter långt övertalningsarbete av riksdagsledamöter har riksdagen den 24:e november 1993 beslutat att kräva en oberoende medborgarkommission från regeringen. Riksdagen och regeringen enades om att regeringen varken fick utarbeta speciella direktiv för kommissionen eller utse kommissionens medlemmar. Men innan det han gå så långt presenterade Hans Ölvebro ännu en gång en Palmemördare. En 42-årig sinnesstörd skulle ensam ha mördat statsministern. På grund av detta lade regeringen sina direktiv på is. När mördaren var fasttagen, behövde man följaktligen ingen mordkommission.
Efter denna infrysning erkände Hans Ölvebro att han inte hade någon Palmemördare. Han ville bara kolla om någon i spaningsgruppen ledde information vidare till pressen. 29:e september 1994 var direktiven slutligen utarbetade, i slutet av 1994 var medlemmarna utsedda. Aldrig tidigare i Sveriges historia har en undersökningskommission så sent insatts.
Kommissionen skall visserligen explicit undersöka misstanken om att eventuellt poliser var inblandade i mordet, för detta är den dock ingen medborgarkommission, som ursprungligen krävdes. En tidigare regionalpolitiker, en borgmästarinna, en straffrättsdocent, en förste rikskriminalchef och generaldirektören för riksrevisionsverket ska i slutet av januari påbörja arbetet. När inget åtal har väckts innan den 28:e februari 1996 - om ett år alltså - kan bara mördaren själv ställas inför rätta. För alla andra medhjälpande är en straffrättslig procedur utesluten. Kommissionen skall lägga fram sina första resultat i juni 1996. Varför så sent?
Detta är en artikel av Klaus Dieter Knapp publicerad i Die Zeit, No. 9, 24 Februari 1995, sid 13-15, sektion Dossier med originaltitel Der Polizei auf der Spur. Detta är en översättning av intellektuellt gods utan tillstånd, och endast för privat läsning. Om du vill använda den här texten, varsågod, jag bjuder på översättningen men för att få copyright och annat fixat kontakta:
Kommanditgesellschaft Zeitverlag Gerd Bucerius Gmbh & Co,
Pressehaus, Speersort 1, 20095 Hamburg. Tel +49-40-32800, Fax +49-40-327111.
submitted by smurfensmurfen to sweden [link] [comments]


2015.12.23 12:56 ModestyIsAVirtue Hur skall man förhålla sig till sin alkoholiserade far?

Hej Sweddit! Lite bakrund till det hela då.
För 3 år sedan så började min pappa agera väldigt konstigt under kvällarna, han var lullig, gick inte att ha en vettig konversation med, och allmänt tramsig. Både jag (15år då)och mamma var väldigt naiva med det hela och gav inte en enda tanke på att han kanske hade ett alkoholmisbruk. Efter 2 års lullande från hans sida och bråkande från min sida (för jag kom inte överens med han för han var så jobbig/tramsig) så kom morsan på han med att halsa vin direkt från lådan, klockan 3 på en tisdag. Hon gav honom ett ultimatum: Käka antabus eller berätta för barnen, och om hon kommer på honom igen så kommer hon också berätta för barnen (jag och mina 2 storasystrar). Det gick 2 månader och sedan var han där igen, drack vin direkt från lådan. Då satt han och mamma sig ned med mig som var hemma, och berättade att han hade problem med alkoholen och käkade antabus. Hon berättade även att hon hade hittat flera tomma vodkaflaskor under en vedsäck (han sköter uppvärmningen av huset). Jag var måttligt chockad, men allting föll ändå på sin plats.
Jag märkte stor skillnad efter det dära samtalet. Pappa var en människa efter klockan 5 på eftermiddagen och stämmingen i huset blev avsevärt bättre då jag kunde hålla sams med honom. Efter ca 1 månad så slutade pappa med antabusen då den "mixades konstigt med hans blodtrycksmedicin".
Spola fram tiden ett halvår och mamma fyller 50. Vi barn hade köpt en resa för hela familjen till Rom i present. Hela resan blev snabbt dock väldigt jobbig då det första pappa gjorde när han kom ner var att köpa 3 liter heiniken på affären. De första 2 kvällarna blev mamma och pappa fulla, glömde sina saker på restaurangerna, och uppträdde väldigt tånårsaktigt. Jag sade till min äldsta syster som är läkare att jag tyckte att det var väldigt oansvarigt att dricka sådär med tanke på pappas alkoholism. Hon såg väldigt förvånande på mig och frågade vad jag menade... Tydligen så hade mamma skitit i att berätta till min syster att hennes man har alkoholproblem, trotts att hon lovade att göra det. När vi kom hem från resan så tvingade vi barn pappa att sluta med alkoholen annars kommer ingen av dom få vara med våra framtida barn. Dom tog på sig offerkoftan men gick ändå med på det.
Spola nu fram tiden ett halvår så har vi nutid. Förra veckan så hade vi besök av några grannar. Jag var inte hemma under kvällen men när jag kom hem så såg jag 10ish tomma 50cl ölflaskor stå på köksbordet. Igår så frågade mamma om jag kunde vara hemma och vara hundvakt på nyår för dom skall åka på nyårsfest hos ett par kompisar, som äger ett bryggeri...
Värt att tillägga är att från att jag var 17 och började gå på fester så har mamma konstant börjat skuldbelägga mig för att gå vara ute på helgerna eftersom hon och pappa vill "unna sig ett glas vin", vilket dom inte kan då dom måste hämta mig på kvällen då vi bor på landet (inga bussar).
Hur skulle ni förhålla er i min situation? Jag gillar verkligen inte vad dom håller på med. Dock är det ju deras liv, jag kan inte hindra dem. Jag tycker att det är oansvarigt av mamma och pappa att dricka då båda vet att minst en av dom har svårt att hålla sig borta från spriten när dom får chansen...
Hur skulle ni agera?
Uppdatering 2 oktober 2016: Jag har nu flyttat långt från mamma och pappa för att studera, samt komma ifrån dem. Några veckor innan jag flyttade så uppmärksammade jag att pappa var sådär lullig som han var för tre år sedan. Det var en vanlig vardag som han gick förbi mig i hallen och jag kände en osande spritdoft. Han gick ut med hunden och när jag tittade ut genom fönstret så såg jag att han inte kunde gå rakt.
Det kanske låter dramatiskt men jag tror aldrig jag kommer kunna lita på mina föräldrar. Pappa har alltid retat mig om allt och kallat mig öknamn under min uppväxt, så jag har aldrig kunnat berätta någonting för han. Det, samt de konstanta bråk vi hade dagligen i över två år har gjort att jag inte kunnat lita på honom alls. Han sade även i ett bråk vi hade strax innan jag flyttade "inte konstigt att du inte har en flickvän".
Mamma var som en sil, om man berättade för henne något känsligt så fick hela släkten reda på det. Jag har inte berättat någonting känsligt om mitt liv för dom efter att jag fyllde typ 13. Efter hela alkoholhistorien så försämrades relationen till mina föräldrar ännu mer.
Har sedan inlägget skrevs ignorerat mina föräldrar när dom har druckit alkohol. Har dom haft gäster och det har funnits alkohol på bordet så har jag gått förbi utan att säga hej ens. Mamma vet att jag hatar när dom dricker för jag vet att pappa inte klarar av det. Därför började hon gömma deras drickande. När jag sätter mig bredvid dom i soffan så ser jag att hon har ställt ner vinglas bakom ett bord. Jag ser det, men jag blundar. Det är inte värt att dra upp det för ingenting gott kommer komma ur det ändå. När jag äter med dom så dricker dom aldrig, vilket jag uppskattar. Men så fort jag inte är närvarande så "unnar dom sig". Jag blir arg bara av att skriva det här.
Allting käns så falskt, mamma ljuger för mig och mina systrar. Jag ringer aldrig till mamma och pappa om jag inte vill att dom ska skicka upp någonting till mig. Efter att jag flyttade så blev dom så överdrivet snälla med mig, erbjöd att betala mina hyror och betala utlandsresa bland annat. Det känns som om dom försöker kompensera för något.
Det var nästan två månader sen jag träffade dom, vilket har gjort att jag har fått perspektiv på det hela. Jag har svårt att lita på folk på en djupare nivå. Jag har aldrig haft någon jag kan lita på till 100%. Mina systrar är väl dom jag har kunnat lita på mest, även fast dom alltid tagit mamma och pappas sida. Under tiden när pappa var lullig så hade vi som jag skrev bråk nästan varje dag. Mamma och pappa sade alltid att jag provocerade dem, vilket mina systrar fick höra. Dom hade ingen aning om hur pappa var och hade dom vetat det så hade dom tagit min sida är jag säker på. Jag klandrar dom inte, dom gjorde sina val baserade på informationen dom hade.
Det är skönt att skriva av sig.
submitted by ModestyIsAVirtue to sweden [link] [comments]


2015.10.17 15:46 Kasseringskonto [Ventilering] Skimmad på sin födelsedag.

Vet inte hur jag ska inleda det här riktigt. Känner bara att jag vill prata med någon. Om ni inte orkar läsa allt så skippa de två första paragraferna.
Läser fjärde året på en högskola i västsverige. Tempot är skyhögt och ångesten nära inpå. Har sedan i våras gått på antidepressivt (100mg sertralin), men man får fortfarande svackor emellanåt, bland annat den senaste tiden. Bor ensam med två katter i en svindyr studentlägenhet (6200kr). En utav katterna blev sjuk nyligen vilket ledde till att han behövde läggas in. Trots att han är försäkrad så blev jag av med i princip alla mina besparingar (~4000kr), så jag har under oktober månad skrapat på endast några hundralappar. Detta är dock inget problem då jag är omgiven av snälla och omtänksamma personer som hjälper mig i vardagen.
En bit in i början av oktober så upptäckte jag något underligt med mitt bankkonto. Av någon anledning så hade 299kr och 129kr dragits utan att jag visste om det. Då det inte hade bokförts än så visste jag inte vart pengarna hade tagit vägen. En eller två dagar efter (minns inte riktigt) så såg jag att jag hade fått tillbaka beloppet, och att pengarna hade dragits och kommit tillbaka från mötesplatsen, vilket är en datingsida som jag aldrig använt i hela mitt liv. Tänkte gå med det till banken för att utreda, men eftersom skoltrycket är så högt och att man sitter >10h per dag och bara pluggar så tänkte jag skjuta på det tillsvidare.
Igår så fyllde jag 26. Två dagar innan så gav familjen mig min födelsedagspresent i förskott, vilket var välbehövda pengar. Tänkte fira gårdagen med att fika med några klasskompisar och min flickvän, så jag gick till willys för att handla lite godsaker. Detta gick utan några som helst problem, och jag betalade med mitt bankkort i kassan som vanligt.
Av min flickvän så fick jag en kupong på 20€ till min steam wallet, vilket var jättesnällt! Efter fikat så tänkte vi sitta och se om vi kunde hitta något att spendera pengarna på. Landade på det nya warhammer 40k: deathwatch-spelet (stort fan av franchisen), som har ett reapris på €20.69. Perfekt! Lade spelet i kundvagnen och checkade ut.
Error? Mitt kort medgavs inte. Jättekonstigt, för jag visste att jag hade pengar på kontot. Loggade in på min internetbank och fann det här.
Tydligen under eftermiddagen och kvällen så hade jag blivit skimmad och fått mitt kort länsat på uttag som jag inte känner till. Spenderade kvällen med att prata med bank och polis för att få kortet spärrat och händelsen anmäld.
Just nu känner jag mig bara uppgiven. Jag orkar inte ens vara arg eller ledsen. Fick min laptop stulen i somras vilket var illa nog. Men nu. Stressen och allt. Jag orkar fan inte. Utifrån så känns det som att jag verkar lättsam om hela situationen, och det är för att jag inte orkar visa känslor för andra längre. Jag orkar inte med sympatiska blickar från folk som bara har fått se mig må dåligt det senaste året.
Där så. Nog från mig. Kan fortsätta förevigt egentligen, men det ska jag inte utsätta er för.
submitted by Kasseringskonto to sweden [link] [comments]


2015.05.25 12:25 suecia Jag är en bostadslös svensk höginkomsttagare i Stockholm.

Bakgrund: För en handfull år sedan då jag jobbade i ett framgångsrikt medieföretag beslutade jag mig för att ta tag i en del nödvändigheter för att må bra, det första av dessa psykiatrisk utredning för fullständigt uppenbar ADD och vissa autismdrag (som även utredningen sen visade, år senare). På första mötet med Norra Psykiatri mer eller mindre tvångssjukskrevs jag pga "märkbara stressymptom" och blev lite förvånad, men okej, visst var jag sjukt stressad och rätt deppig. Fine.
Sjukskrivningen i några månader avbröt jag lite tidigt pga total uttråkhet, men chefen hade vid det laget fått lite hjärnspöken och behandlade mig som bomull, som i sin tur blev så stressigt mentalt när jag inte fick lov att ta på mig något ansvar alls, att jag gick med på att återgå i sjukskrivning ett tag.
Väl inne i den fick jag reda på att jag avskedas pga arbetsbrist. Right. Företaget hade nyanställt över 10 personer det året. Men jag orkade inte bråka och min anställning upphörde nästan samma dag sjukskrivningen gick ut.
Dödsstöten var dock Unionens A-kassa. De höll på med byråkratisk polemi i månad efter månad, krävde intyg och avtal och utdrag jag inte ens visste existerade (att jag är skriven i ett handelsbolag sen 90-talet tillsammans med en kompis hjälpte verkligen inte). I nästan SJU månader fick jag ingen ersättning från Försäkringskassan, inte några bidrag (då jag hade rätt till A-kassan) och ingen A-kassa heller.
Eftersom jag hela tiden fick föra att de skulle betala ut så fort jag skickat underlaget de behövde för tillfället, så tog jag ut mindre banklån för att överleva och betala för min bostadsrätt på Kungsholmen. När det inte skedde, och handläggare inte ens kunde nås på veckor i stöten, gick tiden och jag fick ta ett nytt lån. Om och om igen.
Till slut gick det inte ta mer lån från vare sig min bank eller fristående banker som Forex, och jag hade inga utvägar. Jag har heller ingen familj i den här stan, knappt bekanta, då jag är inflyttad från ute i landet. När lånen kopplade till mitt lönekonto inte längre kunde dras från kontot skickades det förvånansvärt fort till Kronofogden.
I panik för att hinna före Kronofogdens handläggning och dels undvika betalningsanmärkning och framför allt undvika att de får för sig att tvångssälja min lägenhet till förlustpris, så ordnade jag mäklare och sålde av min älskade lägenhet som verkligen var sista utvägen (hade redan sålt typ allt jag ägde).
Ocharmigt nog hann jag betala in till Kronis så de fick pengarna ett par veckor efter de tydligen beslutat sig för att sätta upp fodringen på min kredithistoria. Så anmärkningsfanskapet hann jag inte komma undan, men fick tillräckligt i vinst för att betala tillbaka nästan alla banklån osv.
Sedan dess, ett o ett halvt år sen ungefär, har jag inte haft någonstans att bo. I början kunde jag inhysa mig tillsammans med min flickvän hemma hos hennes familj, som av olika anledningar blev helt ohållbart, och har bott på en rad temporära sätt sen dess inklusive några månader på vandrarhem och hotell. Nu närmast i en andrahandslägenhet söder om stan i 3 månader, som är den första andrahands jag hittat på ett helt år som både varit ekonomiskt vettig och inte lurendrejeri..
Det lustiga i soppan är att jag sedan i höstas är tillsvidarenställd i en managementposition med över 40 i lön. Vilket i sin tur verkar fullständigt utesluta mig från någon som helst hjälp från någon samhällsinstans, även om det hela sannolikt kommer ramla ihop som ett korthus då man bara kan upprätthålla energi och humör så länge utan någon trygghet eller egen säng.
Och givetvis är jag i många år helt utfrusen ur nästan samtliga samhällets nödvändigheter på grund av den där jävla anmärkningen, inklusive de uppenbara som att inte kunna låna till en ny bostad igen samt de mindre uppenbara som att jag inte ens får köpa ett trådlöst internetabonnemang, som närmast är överlevnadskritiskt idag, och den riktiga dödsstöten: Man får inte heller lov att skriva på hyresavtal. Till och med privatpersoner som hyr ut i andra hand har för vana att ta en kreditkoll och avfärdar en direkt - spelar ingen roll om man påvisar anställning, lön och lägger depositionshyror.
Jag har pratat med gamla hyresvärdar jag bott hos, privata värdföretag, statliga instanser och det är helt enkelt oväsentligt med allting utöver om man har en anmärkning i ett till övrigt superclean historik både finansiellt och privat där jag tidigare inte varit en enda dag arbetslös sen jag gick ut gymnasiet i slutet på 90-talet.
Jag är svenskare än Kalles kaviar, så jag inte skylla på lite bekväm rasism, och eftergymnasialt välutbildad och generellt i många anseenden en lugn och städad standardperson. Så detta handlar inte om något annat än strukturella problem, vill jag påskina.
Med detta ville jag dels bara skriva av mig, kanske sprida lite insikt till folk hur bostadslöshet kan drabba alla och det inte bara är knarkarna på plattan eller tidningsförsäljarna på tuben som är "såna där hemlösa". Något extremt få svenska medborgare förstår och i min erfarenhet aktivt motarbetar en insikt om, till en sådan grad att jag ofta får höra kaskader av argumentation över varför min situation måste vara helt självinducerad på ena eller andra sättet och att jag, basically, inte finns på riktigt.
Det här är er välfärd, Sverige. Absurditeterna som uppstår i det Kafka-universum mellan kapitalism och socialism, där det inte hjälper oavsett om man har pengar eller inte ifall man inte uppfyller blankettmilitärernas snäva fördomsbilder av en person i behov av assistans. Gärna lite snabbare än alla år jag har kvar att stå i bostadskön innan jag ens kan bli aktuell för något kyffe i Tensta. Och ja, jag har sökt kyffen i Tensta.
Så håll i familjen och vännerna. En vacker dag kan vi alla, på sätt ingen kan förutse, råka ut för saker som snabbt sätter krokben. Mitt problem verkar ha varit att jag försökt alldeles för mycket och hårt på egen hand, istället för att acceptera nederlag och ge upp. Då är jag övertygad om att jag skulle få hjälp förr eller senare. Men jag är inte sugen på att behöva gå ner mig.
Jag vill bara ges möjlighet att få kämpa tillbaks till en trevlig livssituation - utan att aktivt motarbetas av ett samhälle som beter sig som någon med öppna armar av kramiga löften, säkert placerad bakom genomskinligt pansarglas.
Sverige, för helvete bestäm er. Antingen vänstrar vi ihop oss i kollektividealet, varpå jag kan tilldelas ett vettigt boende, eller så slår vi in på högerdjungelns lag och tillåter mig att använda mina medel för att köpa eller hyra en dylik. Det kan för sablars skull inte vacklas i mitten där inget alternativ ges, i all evighet.
Tro fan att vi har svårt med integrationen i det här samhället när inte ens jag lyckas integrera tillbaka mig utan att ens ha åkt utanför tullarna, än mindre till Syren och tillbaka.
Men jag klarar mig i slutändan, det har jag gjort hittills och lär fortsätta göra. Men bara för att jag har den sagolika turen att dels fötts begåvad och med intressen som gjort mig attraktiv på arbetsmarknaden, dels fötts i kritvit hud med ett oerhört välbekant svenskt standardnamn. Det ger mig åtminstone ofta en möjlighet att med egen styrka och initiativ förbättra livet, och faktiskt bli inbjuden till arbetsintervju någon gång emellanåt när det behövs. Fått chansen åtminstone.
Fan vet hur det skulle gått om jag haft nitlotten att födas i ett släktträd med sitt urpsprung lite längre bort än Birka och Bornholm. Med nån konstig stavning i namnet. Eller gud förbjude icke-sprayad mörk hud.
Er Åsa-Nisse-ilska ska inte riktas mot invandrarpolitikens brist på konsekvenstänk, inte heller mot ovilliga och ovälkomna invandrare. Rikta förbannade nävar mot er själva som vägrar ta ställning, i någonting alls. Så vi hamnar åter igen i händerna på en förvirrad ursäkt till riksdag där ingen har mandat för något och alla tävlar om att säga samma sak på olika sätt.
På så vis skapar man ett samhälle där en vit vuxen man med bra inkomst inte tillåts bo någonstans, i samma ögonblick som hatiska blickar riktas mot alla med evigt omöjligare utgångsläge med beskyllningar att de minsann inte integrerar sig.
Gå och integrera er själva istället, i resten av världen och resten av mänskligheten. För alla de här ankdammsproblemen går i grunden inte lösa någon annstans än på planetär skala.
Det finns inget "folkhem" att bevara. Inte heller finns det särskilt mycket "muslimitet" att införa. Allt som finns är viljan hur man vill leva sitt liv, och så länge det ingår i den viljan att samtidigt förvägra någon annan att inte få välja så har ett misstag begåtts i hjärnan. Felkompilerad kod har körts. Gör om, tänk om, läs om, tills insikten ges att frihet och mäsklighet inte är partipolitiska eller religionsbaserade.
Tills dess kånkar jag väl runt på min rullvagn och väska från soffa till hotellrum och tillbaka tills jag anses vara värdig medborgare igen. Men jag vet åtminstone att den dagen kommer.
Detta stärker inte SD.
submitted by suecia to sweden [link] [comments]


2015.05.03 02:20 slangaivagkonto Överreagerande/avundsjuk flickvän?

Hej Sweddit!
Jag antar att jag skulle behöva få lite råd/andra tankar kring ett problem... Begär inte av någon att läsa detta men kändes skönt att skriva av sig och nu när det väl står skriver kan jag lika väl posta.
Jag älskar min flickvän. Vi träffas ganska ofta och ringer varandra om vi inte setts (vavarannan dag). Däremot när jag inte kan ses eller ringa, som idag till exempel när jag jobbat i stort sett 11 timmar i sträck och är trött som ett as och bara vill sova (klockan var ju ett på natten?!), då rasar tydligen hennes värld samman och hon får mig att få dåligt samvete. Hon skriver: “Om du hade känt någonting för mig så hade du förstått hur jag känt”.
Det blir bara värre och värre för varje gång. Till en början kom det spontant från mig att be om ursäkt och försöka ändra på mig till vad hon vill, men efter varje gång känns det bara mer och mer onaturligt och som att något är trasigt.
Jag tvingas vara vaken timmar på natten för att reda ut någonting via telefon som jag inte alls förstår och bara är förvirrad av. Det har hänt att jag behövt åkt till henne när tid egentligen inte fanns till. Vi ses ofta, men det är på kvällarna efter en dag då vi inte setts som hon får mig att få dåligt samvete över att jag inte kan prioritera henne över allt annat varenda sekund.
När det varit relativt lugnt i plugget har det hänt att jag någon kväll i veckan spelat med kompisar. Har dock fått sluta med detta för att jag inte kunnat svara på chatt samtidigt som jag pratar med laget. Hon har alltså blivit sur och fått mig att få dåligt samvete för att få igenom hennes önskningar.
Följderna blir att jag inte vågar säga nej och jag vet inte hur jag ska tackla problemet. Jag har sagt ifrån förut och menat att ett förhållande som går ut på krav är självdött, men varje gång hon blir ledsen/sur efter det använder hon just det som motargument - “men jag kan ju inte begära X av dig för då ställer jag ju krav”.
Det känns som att hon letar efter konflikter, vad jag än gör så gör jag fel. När vi är med varandra är det däremot helt annorlunda. Jag älskar tjejen men vet inte hur jag ska göra. Jag har funderat på att ta bort messenger för det är enbart via chatt som allt börjar. Kommer det bli bättre eller sämre? Vill egentligen inte göra det för alla gruppchatter med polarna är just där.
Givetvis kan jag inte bara stänga av och sova när jag är som tröttast för då bryter helvetet loss. Det resulterar i att jag missar sömntåget och ligger och funderar på vad fan jag håller på med :(
Tips från mer erfarna (eller oerfarna för den delen!)? Hur tacklar man sånt här?
submitted by slangaivagkonto to sweden [link] [comments]


2014.12.14 15:05 gbgaf En skröna om en man vi kan kalla Zlatco, en död "hora" och en mycket kofunderad polis.

Disclaimer: Denna historia utspelade sig i mitten/slutet på 70-talet då jag var 10-12 år gammal. Den har berättats flera gånger och har säkert "förbättrats" men jag ska berätta den så som jag minns det hela så sanningsenligt jag kan.
Mina föräldrar är från norra Italien på gränsen till Slovenien och kom hit i början på 60-talet. Zlatcos föräldar kom hit i ungefär samma veva men Zlatco fick stanna hos morföräldrarna för att läsa klart skolan. Våra föräldrar hade träffats och umgicks ibland.
Zlatco var dryga 20 när detta utspelar sig och hade besökt Sverige flera gånger och kunde göra sig förstådd på en mycket knagglig svenska. Detta är som sagt i mitten på 70-talet och Zlatco skulle hälsa på sina föräldrar över julen. Han hade tagit tåget till Göteborg och kommit fram på fredag eftermiddag denna dag i början av december.
Nu hör det till saken att Zlatco via sina studier hade träffat en tjej från Jugoslavien som bodde i Sverige i trakterna kring Örebro. De hade träffats några gånger och sen brevväxlat och vid några enstaka gånger talat i telefon. Utlandssamtal kostade skjortan på den tiden så det var inget man gjorde lättvindigt.
Zlatco hade givetvis gjort upp planer på att kunna träffa sin drömtjej och tjötat på sin far om att få låna deras gamla diesel-merca för att kunna köra upp och hälsa på sin flickvän. Mätt och belåten efter en stabil middag i föräldrahemmet så sätter sig Zlatco i bilen för att köra. Vädret är som det brukar vara i början av december, grått, mörkt och ruggigt men ingen snö.
Det var inte mycket trafik denna fredagkväll och någonstans efter Mariestad så vill det sig inte bättre än att en hare hoppar ut framför bilen. Zlatco försökte bromsa men kunde inte undgå att köra på den stackars haren. Han kliver ur bilen och haren är mycket illa skadad så Zlatco gör det han tycker är humant, han tar en hammare ur verktygslådan i bilen och förkortar harens lidande. När detta är klart tar han den döda haren och lindar in i några tidningar och lägger i bagaget.
Zlatco vet att i Sverige ska man anmäla viltolyckor för det har han läst. Att det inte gäller harar vet han inte men han försöker vara en laglydig person så han kör till närmsta tätort som har en polisstation. När detta utspelar sig så var faktiskt små polisstationer på landet fortfarande bemannade.
Han kliver in och förklarar för polisen bakom disken att: -Jag har dödat hora!.
Polisen svarar med ett VA ? och ber Zlatco upprepa sig och Zlatco säger igen. -Jag har dödat hora!
Vad som rörde sig i polisens huvud kan man bara spekulera i men här står en trevlig, välklädd utlänning och säger att han dödat en hora.
Zlatco berättade att polisen verkade mycket upprörd och ledde in honom på ett kontor alternativt förhörsrum och bad Zlatco berätta hela historien så Zlatco berättar på sin knaggliga svenska:
-Jag köra vägen, horan stå där och plötsligt hoppa ut i vägen. Bang, hora träffad. Jag titta och hora ligger och skaka så jag ta hammare, slå hora i huvudet, hora dör.
Polisen är märkbart chockad och undrar nog vad det är för psykopat som klivit in på stationen. Han tillkallar en annan polis och de ber Zlatco berätta på nytt. Zlatco fattar ingenting, det är ju bara en hare och nu verkar de som om de tycker att han är värsta sortens kriminell.
Poliserna frågar vad han gjort med kroppen och Zlatco säger glatt att den ligger i bagaget. Den ena polisen går ut och tittar och ser bara några blodiga tidningar och en hammare med blod på. Den förväntade kvinnokroppen saknas ju så det är bäst att inte röra nåt och vänta på tekniker.
Vid detta laget är Zlatco ganska trött och förvirrad så när polisen frågar honom hur han kunde veta att det var en hora så säger han nästan lite ilsket: -Alla vet hur hora ser ut.
Poliserna blir inte mindre chockade av detta uttalande och börjar nog önska att de inte haft just detta skiftet. Vad man i alla fall konstaterar är att man måste tillkalla en tolk men då det är fredag natt och folk som pratar serbo-kroatiska inte är så vanliga så kommer man på den lysande tanken att killen som äger restaurangen på orten visst är jugoslav, man kanske ska be honom om hjälp.
Man ringer upp restaurangen som precis stängt och frågar om inte ägaren kan tänka sig att hjälpa polisen med att tolka lite innan man tillkallar rikskrim.
Killen från retaurangen säger att visst ska han kunna hjälpa till med detta och kommer ner till stationen. Han får en kort redogörelse för vad Zlatco berättat och sen går de alla in. Bandspelare slås på och Zlatco börjar berätta på sitt modermål vad som hänt. Restaurangkillen börjar ju givetvis skratta hysteriskt och förklarar för Zlatco vad han sagt fel varpå Zlatco också börjar skratta så tårarna rinner.
Poliserna börjar nog vid detta laget undra om alla jugoslaver är totala psykopater. Det dröjer ett tag tills det slutat skrattas och sen förklarar killen från restaurangen hela historien varpå poliserna också får sig ett gott skratt. Man går ut och tar hand om den döda haren, Zlatco får låna telefon för att ringa sig flickvän och allt slutar lyckligt.
Hoppas ni orkade läsa och att ni fick er ett gott garv ni med :)
Edit: Stavfel och jag vet att det blev fel på konfunderad :)
submitted by gbgaf to sweden [link] [comments]


2012.02.21 15:54 Vertyx Sweddit, berätta om Era roligaste/konstigaste möten med en kändis!

Inspirerat av samma ämne på Askreddit fast nu får vi Svenskar chansen att dela med oss av möten med personer som är totalt ointressanta för övriga världen.
Jag börjar:
Innan senaste EU-valet var det som vanligt en massa politiker som höll tal i Brunnsparken och denna dagen då jag hade en timma att ta kål på kom turen till Gudrun Schyman å Fi:s vägnar. (som jag för övrigt har ungefär noll förtroende för även om jag självklart är för lika rättigheter mellan könen).
Hon rabblade på om att män fortfarande behandlar kvinnor som sina husslavar och att kvinnor som föder barn aktivt medverkar till att bredda klyftorna i samhället och annat otroligt insiktsfullt, allt medans INTE EN ENDA person förutom jag själv stannade (längre än det tar att ta en mobilbild) för att lyssna på henne under ungefär en halvtimmes tid eller så. (jag hade all tid i världen på mig att stå som förtrollad och lyssnade på vad denna sorgsna varelse ville få sagt)
Vid det här laget hade hon lagt märke till mig trots att jag stod en bit bort och hon tittade rakt på mig, log ett desperat leende och sade något i stil med "Nu är jag öppen för frågor så var inte rädda för att komma fram och prata med mig, jag bits inte". Uttråkad och fylld med medkänsla som jag var tog jag henne på orden och kom fram och frågade lite om hur hon trodde chanserna var inför valet (mycket höga enligt henne) och annat kallprat (hon var väldigt lätt att prata med och inte alls aggressiv/sur som man ser i debatter osv. men det är ju hennes jobb så det borde inte förvåna mig), allt för att undvika det som hon slängde ur sig till sist:
"Fantastiskt roligt att en kille intresserar sig för Feministiskt initiativ, det händer nästan aldrig! Vilka frågor är det som har fått dig att fundera på att rösta på oss?" (något som jag absolut inte funderade på, det kommer inte ske).
Av någon anledning frös min hjärna i den stunden fast och jag kunde först inte få ur mig ett enda ord (Vad skulle jag säga, att jag tycker hon är en pajas och att jag endast lyssnade ironiskt för att ha något att berätta för mina polare? Sådant reserverar jag till folket från Greenpeace som numera syns i hela stan dagarna till ände) och det slutade med att jag nervöst rabblade/ljög ihop något sjukt osammanhängande om att min flickvän var lesbisk och det betydde mycket för henne att jag stöttade henne i det. Gudrun blev som ni kan förstå rätt så konfunderad och kollade lite konstigt på mig, sade något klassiskt som "Jaha vad spännande, jo vi behöver ju alla sorters röster" och det var då jag kände att det var dags att gå.
FL;LE: Kallpratade med Gudrun Schyman, fick hjärnsläpp, ljög och sade att jag funderade på att rösta på henne för att stötta min lesbiska flickvän (är en kille)
submitted by Vertyx to sweden [link] [comments]


ANGELAS FÅR EN EGEN LÅT! Nicole & Beri - YouTube TESTAR MITT DRÖMJOBB!!!!!!!!!!!!!! Ronny. P Drummer - YouTube IRRITERAR ANTONIJA EN HEL DAG DEL 2!!! **HON BLIR SÅ ARG ... PRATAR KURDISKA MED MIN FLICKVÄN EN HEL DAG! *skit rolig*

Hur man får en flickvän? (20 Steg att få en tjej på fall ...

  1. ANGELAS FÅR EN EGEN LÅT!
  2. Nicole & Beri - YouTube
  3. TESTAR MITT DRÖMJOBB!!!!!!!!!!!!!!
  4. Ronny. P Drummer - YouTube
  5. IRRITERAR ANTONIJA EN HEL DAG DEL 2!!! **HON BLIR SÅ ARG ...
  6. PRATAR KURDISKA MED MIN FLICKVÄN EN HEL DAG! *skit rolig*
  7. LÄR HUNDARNA ATT DANSA
  8. MIN FLICKVÄN SKICKADE EN SNAP!!! - YouTube

se till att prenumerera och bli en del av vÅran g-squad! ... pratar kurdiska med min flickvÄn en hel dag! *skit ... sminkar mig fult fÖr att se hur min flickvÄn reagerar, prank!!, **hon fÅr ... Följ mig: Snap: https://www.snapchat.com/add/mattesmush Insta: instagram.com/mattes_mush/ 2nd: https://www.youtube.com/channel/UCMyShWub3MjfN8Ir5MIIw-w Busin... instagram: @beri_gerwise @niiicolevanesssa. Bride and Groom sing EPIC Thank You Song to Wedding Guests - Best Wedding speech - Duration: 14:54. Jamie and Megan Recommended for you OMG OMG OMG OMG OMG Jag får ÄNTLIGEN chansen att testa mitt drömjobb en hel dag. Något jag lärde mig är att det är extremt mycket mer JOBB än min först rätt ... VI GER CARLS FLICKVÄN EN HUNDVALP!!! - Duration: 8:58. JLC 1,084,530 views. ... Hur man får sin hund att gå fint i koppel - Duration: 4:15. Laughing Louise 47,616 views. TACK FÖR ATT DU TITTADE, DU ÄR BÄST! ♡ (Öppna för att läsa mer👇) Vad tyckte ni om del 2? HAHAHHAHA!! Klart jag ska göra den del 3, visst? / Jack Jag läser er... Hur man skapar/producerar en hit med ljud i lägenheten! PRENUMERERA! - https://goo.gl/NoJ3LZ Följ mig på sociala medier: Instagram: danielnorlin Snapchat: danielnorlin Business: daniel.norlin93 ... En sida för upplevelser och fantasi, egna fotografier och erfarenhet att vara trummis... med beskrivning av bilder...som gjorts med åren som gått. Har även e...